Ett sista ord

När det var dax att lämna tillbaka bilen känndes det lite vemodigt. På något sett hade man ju vant sig vid att inte behöva hålla koll på i vilken ficka man lagt bil nyckeln, eller släpa runt på gpsn. Jag och familjen har varit väldigt nöjda med bilen. Kan tycka att den är lite seg om man inte har den på sporsläge. Men den är ju ofta så med disel. Jag tycker att sensorerna som sitter runt om bilen är väldigt hjälpsamma. Efter som bakrutan är pytte liten så behövs dom. I bilen är det gott om plats båd för föraren och pasageraren. Och då är vi en ganska lång familj. Men om man ska sitta tre i bak och har två barnstolar så får man inte vara för bred om baken. Jag gillade även "brickan" som man kunde fälla ut i baksätet. Där fanns det plats för barnens dricka och snacks. Eller om dom blev osams på vägen funkade detta bra som en "det här är din sida och det här är din sida"

Glas taket är det som pasagerarna gillade mest. Det var inte så mycket jag märkte av som körde. Men visst känndes det instängt när man inte hade öppet. Bakluckan funkade bra för oss. Vi har ingen vagn som ska med. Allt som vi ville packa in fick plats utan problem. 

Men priset är inte positivt. Jag kan tycka att den är alldeles gör dyr för en medelsvensson att köpa. Och att den går på el känndes inte som det ultimata. Det var väldigt svårt att få den att köra bara på el motorn. Minsta gasning så gick den över på disel. Men jag gillade utseendet. Tycker den ser grum ut. Det tilltalade mig. Och färgen var fin också.